"Nu ska jag banne mej sätta mig ner och blogga lite!"

Det var ju på tiden att denna tanke dök upp.
Inspirationen och lusten har varit lika med noll.

Men nu känner jag att det finns en del att berätta.
Jag har nämnligen bestämt en del sedan jag skrev sist.

Jag har nog skrivit i bloggen tusen gånger att jag vill göra en längre resa innan jag börjar plugga.

....det är dags nu. Inte bara det, allt är klart.

17 januari sitter jag, Anna, Petra och Emma på flyget ner till Vietnam. Fyra tjejer som ska börja sitt livs äventyr.
Förväntningar, närvositet, rädsla, oändlig glädje och en enorm nyfikenhet.

Allt detta kommer att upplevas under 4 månader. Den 15:e maj bär det av hemåt mot Sverige igen.
4 månader. Nu i efterhand börjar jag förstå hur lång tid det är.

Allt känns overkligt.

Men en sak i taget. Först har jag resan till Goa att se fram emot.
Dit åker jag med Kiwi och Anna. Vi åker om ca 2-3 veckor, 8 november.
Där ska vi njuta av sol och semester i 2 veckor.
På tisdag kommer tjejerna hem till mig så ska vi fika och planera lite kring resan :)

Annars då?

Inte så mycket. Sitter här i köket hemma hos mina föräldrar. Jag är sjuk och har tappat min röst.
I en annan del av Sverige träffas mina söta flickor från fotbollslaget hemma hos Sunkan. De sjunger säkert Sing Star just nu....och jag är inte där.
Nästa gång ska jag banne mej vara frisk och sjunga ut ordentligt!

Men det finns en sida hos mig som inte alls tycker det är jobbigt att tillbringa helgen här ute på landet.
Jag får mat och blir ompysslad. Dessutom träffar jag min hund och hans lillebror.
Tråkigt bara att det regnar, regnar och regnar.

Men nu är min kladdkaka klar i ugnen!