Mamma Madeleine.

Just nu sitter jag i min säng. Lyssnar på en låt som passar så bra in på din och min relation.
Åren går galet fort. Din äldsta dotter är nu hela 22 år gammal! En ganska vilsen 22-åring som inte vet vad hon ska hitta på härnäst.
Efter en lång resa i vida världen vill jag nu se mer, uppleva mer. Planen var ju att börja plugga. Men en av de första sakerna du fick höra från mig var "mamma, jag vill resa mer, jag vill tillbaka! Jag kan plugga sedan".





(Här kommer en av dina finaste sidor fram)
Du ser inte så förvånad ut. I blicken ser jag att du tror på mig. Om jag vill se världen, så ska jag göra det. "Varför inte?" 
Du har alltid uppmuntrat mig. Efter några kloka ord såklart...

Sådan mor sådan dotter.
Jag har alltid varit så stolt över dig när det gäller all din ödmjukhet och glädje. När du kommer in i ett rum sprider du allt detta runt omkring dig. Man blir inte bara glad, man vänder det negativa till det positiva.
Och detta min kära mor kan jag lova att jag tagit efter. Jag är en positiv person. Jag ser det mesta från den ljusa sidan, eftersom du gör det samma. Allt blir så mycket lättare då. Skit händer, men då kan det bara bli bättre.
Jag har sett vad ditt leénde gör med folk. Omedvetet gör jag samma sak.







Jag ser upp till dig mamma.
En stor del av min personlighet speglas från dig.

Jag har aldrig träffat någon som dig, och lär aldrig göra det heller. Du är speciell, en på miljonen.
Snacka om att lilla jag hade tur att få dig som mamma. Hur stor är chansen?

Lika stor som att vinna på triss kanske?
Eller som när man står i kön och det helt plötsligt öppnas en ny kassa och jag kommer först?
Det händer inte ofta...
Fin motivering.



Curlingmamma?
;)



All 3.

Du är 100%.
Mellan dig och mig mamma...du ställer vekligen alltid upp! Det kan gälla minsta lilla sak till en sak som påvärkar hela din dag. Men du gör det för dom som du älskar.
Ibland skäller jag på dig när du ställer upp lite "för mycket" för mina syskon, men du vill ju bara väl.
Varje gång jag åker hem till Hålanda fixar du alltid till något. Hur härligt är det inte att vakna på morgonen och gå ner till köket för att se den bamsefrukosten du stått och gjort i ordning för din familj. Oslagbart.




You & dad.




Love.


En lyssnare.
Det är vad du är. Du är en mästare på att lyssna.
Du klarar till och med att lyssna på mig, och det är sällsynt. Jag är pratarnas pratare. Under tiden jag pratarsitter du där och lyssnar. Sedan ställer du lite logiska frågor som gör mig fundersam.
Sedan jag har flyttat hemmifrån pratar vi på telefon ofta. Ibland pratar vi om riktigt ointressanta saker. Det är sånt som är så jädrans härligt! Jag blir glad i hela kroppen när jag tänker på det!



För ca 1 timme sedan pratade vi. Jag stod i köket och gjorde mat. Vi båda var upptagna med olika saker så det fick bli högtalare. Vi går runt och gör vårat medans vi pratar och pratar.




Brighter then sunshine.


Du är galet bra mamma! Jag önskar ofta att folk kunde ta efter din härliga inställning till saker och ting.
Du inspirerar mig.
Du inspirerar andra.
Du ska vara stolt. Jag är otroligt stolt.





Robbie Williams - Angels

I sit and wait
does an angel contemplate my fate
and do they know
the places where we go
when we´re grey and old
´cos I´ve been told
that salvation lets their wings unfold
so when I’m lying in my bed
thoughts running through my head
and I feel that love is dead
I’m loving angels instead

and through it all she offers me protection
a lot of love and affection
whether I’m right or wrong
and down the waterfall
wherever it may take me
I know that life wont break me
when I come to call she wont forsake me
I’m loving angels instead

when I’m feeling weak
and my pain walks down a one way street
I look above
and I know ill always be blessed with love
and as the feeling grows
she breathes flesh to my bones
and when love is dead
I’m loving angels instead

and through it all she offers me protection
a lot of love and affection
whether I’m right or wrong
and down the waterfall
wherever it may take me
I know that life wont break me
when I come to call she wont forsake me
I’m loving angels instead




Jag kommer tyvärr inte i morgon. Denna lilla hälsning får du så länge.
I veckan syns vi, längtar efter er allihopa. Spelar ingen roll om jag nyss såg er.

Fortsätt sprida glädje mammsen! Sluta aldrig, sluta aldrig....Om du viker dig, följer jag med.
Älskar dig.
/Jessie

Har kurat ner mig i sängen. Klockan är mycket, måste nana. I morgon kallar jobbet!

Idag var jag, mamma, Viktor och farmor iväg och handlade på förmiddagen. Vi åkte bland annat till Orienthuset. Där handlade jag en massa spännande saker. Jag kan inte glömma den asiatiska maten, så jag handlade massa bra saker för att koka ihop några favoriträtter. Like.



Min födelsedagspresent från familjen.


Sedan åkte vi hem till mig. Viktor och Patric hjälpte till att bära upp en frys som jag fått av mamma och pappa. Det ska bli så skönt att ha mer plats!
Sedan åkte vi och hade lite mysig fika hos mormor och morfar.
Jag fick lite fina saker från dom. Lite frysta saker(till min nya frys såklart) 1 låda kantareller och 4 lådor krabba som bara är att tina. Mumma!

Frysen...goett!


Sedan nu på kvällen var det dags för första fotbollsträningen. Jag hade lite, lite ångest för att träna, eftersom jag inte har legat i hårdträning direkt under dessa 4 månader i Asien.
Men träningen gick förvånansvärt bra! Klart jag blev trött, men trodde jag skulle klar det sämre :) Yeah!
Det var galet roligt att springa på planen igen, har verkligen saknat det + att tjejerna.
Mår så bra nu....

 
Finally!


I morse, en go promenad på ängen. Glada Pepsi!



Denna söta bilaga fick morfar med när han köpte en tidning. klockren!


Mer skrivande blir det inte nu! Ska nana.
Nästa inlägg ska jag förmodligen skriva om helgens bravder.



Don't forget the food! Skriven till mig själv, av mig själv.


Over and out.

Klockan är nu ca 22.
I morgon börjar vardagen igen. Klockan 05.00 ringer klockan. Jobbet väntar!

Nu är nästan allt klart med läganheten. Flyttade hit alla sakerna igår.
Min snälla mor ställde upp och körde hit allt.

Det känns lite konstigt att sitta här. För 1 vecka sedan var jag på andra sidan jordklotet, knas.
Sedan januari har jag, Anna, Petra och Emma rest runt i Asien.

I söndags var det dags att komma hem till swe.
Efter en lång resa från Bali till Sverige stod vi där på Landvetter flygplats. Vi hade precis packat ner våra flightbags. På med ryggan, för sista gången.

Precis innan vi gick ut blev det en stor gruppkram.
Precis då kände jag "shit, det är verkligen slut nu....vi kan vänta lite, lite till".

Jag var lite nervös innan vi skulle gå ut. Känns som om jag skulle springa ut på studenten igen.
När jag går ut ser jag min fina familj där.
Jag ser mamma, Titti och Jossan bryta ihop(som jag anat) och sedan jag farmor, Viktor och Rickard.
Det var en otroligt härlig känsla att krama varenda en av dom!

Jag, Jossan, Viktor och Rickard åkte med samma bil till Hålanda.
Nu väntade nästa grej...Att träffa min underbara hund!

Jag var så nervös på hur han skulle reagera.
Titti öppnade dörren. Ut kommer Zantos springande, mot mig!
Då insåg jag verkligen hur stor han är!
Han var runt omkring mig hela dagen. Lite då och då kom han fram och puttade med sitt stora huvud mot min arm. "Äntligen är du hemma"




Runt 14 började folket dyka upp.
Det var så härligt att få träffa alla!
Vi åt mammas smörgåstårta och till efterrätt blev det chokladmoussé och äppelpaj. Smakade magiskt!
Titti visade en film som hon gjort till mig, då lipade jag verkligen...kunde inte sluta.
Tavlan som hon gjort ska upp bland mina andra kort här hemma.

På kvällen stannade Jossan och Rickard.
Jossan hade tagit ledigt från jobbet på söndagen + skolan på måndagen...fina, fina Jossan.
Det var så härligt att träffa henne igen. Hon är oslagbar för mig.
Innan vi somnade gjore vi lite kvällsmat och te. Sedan låg vi och pratade, länge.





Runt 01.00 på natten åkte jag, mamma och Jossan in till stan. Pappa har varit på resa ned Jobbet i Berlin och mamma skulle hämta upp honom.
Jag följde med för att överaska honom. Och det gjorde jag allt!

När jag sedan på natten innan jag precis somnade in låg jag och tänkte.
Äntligen var jag tillsammans med alla. Jag är en sån familjetös, det är galet.
Men de betyder otroligt mycket för mig. Jag har lärt mig att man ska uppskatta varenda minut med dom.

Dagen efter blev en riktigt lazy dag. Jag och Jossan hade pyjamas mesta delen av dagen.
På eftermiddagen gick jag, Jossan och Rikk ut och spelade boll med hundarna. Kallt som fan, men fint väder.
På eftermiddagen åkte Joss och Rikk hem.



På tisdagen efter middagen åkte jag och mamma mot Partille med alla mina saker. Väldigt mycket saker.
På vägen stannade vi till och storhandlade mat m.m. Riktigt tråkiga pengar, men ett måste :)

Viktor och Rickard hade haft match vid kviberg. Vi hämtade upp dom så fick jag hjälp att bära upp allt till lägenheten.
Jag öppnade dörren och mots av att det är näsan helt tomt, känns så konstigt.
Sedan åkte de andra vidare.
Det var bara att börja plocka och fixa! Klockan 05.00 släcker jag lampan. Jag kunde inte riktigt sova + att jag hittade mer och mer saker att plocka upp.
Har fortfarande lite kvar.


Såhär ser det nästan ut nu. Home sweet home.


Idag var jag på jobbet också. Konstig känsla...
Jag skulle hämta jobbarkläder. Hälsade på alla glada medarbetare :)
Sedan gick jag genom Allum för att möta Jossan vid bussarna. Mdans jag väntade på henne tänkte jag på resan.
Jag insåg att jag inte alls vill vara hemma. Jag vill åka iväg, nu med en gång.
Nu har jag hälsat på alla. Men jag vill inte börja köra "det gamla vanliga" igen...
Jag känner inte alls för att gå upp 5.00.
Jag känner inte alls för Partille.
Jag känner inte alls för att stressa.
Jag känner inte alls för det här...

Låter väldigt deppigt, men sant. Jag är så sugen på att åka igen. Jag gillade ju Bali mest som sagt.

Självklart ska det bli kul att umgås med mina nära och kära, skojja med mina jobbarkompisar och få ha en riktigt go svensk sommar. Men jag trodde jag saknade detta mer.
Men om några timmar ringer klockan, måste nana.
Det har regnat idag, kanske därför jag är lite less :)

Sweet dreams.