faaan.

Träningen var underbar. Jag blir så glad och sprallig av att vara omringad av er tjejer!
Fick en av de finaste komentarerna från Helen idag också:

"Vad kul att du är här Szanto"

Det lilla är guld värt att höra.
Jag är och tränar varje vecka, men inte alltid blir det alla träningar. Jag byter bort jobb tider för att spela match.
Jag försöker lösa det så gott det går :)
Men det är inte kul att höra en halvkass komentar när man sätter sin fot i klubbstugan.

"Jasså nu passar det att komma"
"Nämen Szanto, det var ett tag sedan. Ingen latande hemma idag då?!"
Med ett gott skratt.

Okej, kanske kul första gångerna.
Men när jag verkligen lägger 2 timmars bilfärd för träningens skulle vill man inte höra det.
Eller när jag väntat 3-4 timmar mellan jobb och träning.
Jag försöker, det gör jag verkligen.
Därför var det kul att höra detta istället. Tack Helen!

Längtar till onsdag, för då är det träning igen, och jag ska vara där :)

Sedan hade jag även en sån dag idag då jag kommer på massa roliga saker jag vill göra i framtiden.
Tänkte lite på mitt resande och sånt.

Tänkte på det hela vägen hem i bilen, planerade lite, det är alltid skoj.

Jag kommer hem.
Började bråka lite med pappa, om lite allt möjligt.
Allt hopp bara försvann, jag ville inte höra mer.
Ibland klarar man av att bråka och tjaffsa lite. Men inte idag, inte just nu.
Det finns så mycket jag vill säga och få ur mig, men som sagt, inte idag...

Eftersom vi bråkade blev jag arg för lite allt möjligt.
arg för att jag vill göra så mycket
arg för det är som det är just nu.
arg för att alla bor så långt bort och jag vill ha de nära. Nära för min egen skull.
arg på mig själv för att jag blev arg och ledsen så lätt idag.

Men jag kände ur allt bara försvann.
Jag känner för att åka härifrån, hem till någon och bara vara där, i närheten...


Skulle skriva lite roligare inlägg egentligen.
Förlåt! För hur kul är det att läsa om när mitt humör inte blir som det brukar vara?
Men ville skriva av mig...