För det gör jag, har jag alltid gjort. Till viss del.
Det finns alltid en förklaring till allt. Ibland är ödet inte rättvist. Men det kan inte alltid gå bra i livet, de vet de flesta tyvärr.


Idag har jag jobbat. Jobbade lite extra timmar. Så dagen blev 10.30-21.00.
Hela dagen försvann snabbt, men det blir till bra pengar :)

Dagen började toppen. En promenad i solen med hundarna innan frukost.
Sedan blev det den trååkiga vägen till jobbet.
På jobbet var nästan varenda person lite små flummig, i alla fall i kassan :)

Sedan precis innan jag skulle upp på min andra rast fick jag en kund, som var riktigt otrevlig.
Jag förstår inte hur de orkar eller kan med att bete sig som de gör ibland. Men det är bara att bita ihop och inte försöka ta det personligt.
Men just då kunde jag inte det. De har varit många sånna kunder idag, och detta var droppen.
Jag blev arg.
Jag tänkte ta min sista rast utomhus pga det fina vädret.
Satt där ute med yoghurt och tdining i 10 min. Sedan blev det för kallt.
Jag gick upp till lunchrummet i hopp om att någon annan kanske skulle vara där också.
Men nej, det var helt öde.
Kul...
Jag la mig i soffan.
Det är nästan löjligt ,men när jag låg där gick mitt arga humör över till att jag blev lite ledsen.
Så jäkla patetiskt, haha.
Men jag låg och tänkte på allt.
Det var inte så att jag låg uppe i lunchrummet och lipade precis, jag bara blev på ledsamt humör.

Jag kände att jag måste ringa någon. Ringde mammas mobil.
Så svarade Titti.
"Hallå, det e Therese"
"Hej det är Jessica. Jag har rast, är på ganska dåligt humör"
"Jaha, okej..."
"Jaa, så jag måste prata lite.
"Vad är det då?" Så drog hon upp alla olika förklaringar till varför jag skulle vara på kasst humör.

Det var licksom inte bara en av dom, utan lite av varje.

Det här värkar ju i det stora hela väldigt löjligt. Men ni vet precis som jag, att dessa dagarna kommer och går.
Så blev det bara att idag var det jag som hade en sån dag, och så får ni stackare läsa om det.

I slutet av min jobbdag var jag riktigt trött. Fick gå lite tidigare, 30 min :)
Sedan var det den roliga färden hem igen. När jag kört förbi Ale och svänger in till Hålanda. Så ser jag två killar som liftar.
Min tanke" haha, aldrig i livet att jag plockar upp två främmande killar. De kan hitta på vad som helst."
När jag åker förbi dem börjar jag få dåligt samvete.
Jag kan ju se hur gamla de är i alla fall. Det är ändå synd om dom, kallt ute och så.

Så typiskt mig att tänka så, haha.

Så jag stannar.
De kommer fram och till min lättnad var de inte så gamla. Jag frågar vart de ska, så ska de nästan till samma ställe som mig.
Bussarna går som sagt inte varje kvart här ute på landet direkt, och de hade åkt från göteborg och tänkte gå från Skepplanda. Helt galna ungar.
Så vi började prata, och de var riktigt trevliga.
Ca 15 min senare var vi framme utanför den enes killes hus.
De var jätte tacksamma att jag kört dom.

Och vet ni vad.
Jag kände mig som en liten hjälte :)

Helt plötsligt mådde jag ritkigt bra.
Därör tror jag att det var ödet att jag skulle plocka upp dom. Det var ödet att min dag skulle sluta så bra.
Härligt va?
Men det är faktiskt så. När det väl går dåligt och inget funkar, brukar det i slutändan alltid bli bättre.

Som sagt, jag tror på ödet. När de gäller de flesta saker i livet.
Möten med människor, händelser m.m.
Ibland är det skit som händer och livet känns förjävligt. Men då kan det ju bara bli bättre?
Ödet att träffa vissa personer. Träffa dom i olika tidpunkter i livet. Individer kommer och går, de bästa består :)
Är jag ute på djupt vatten nu kanske? Eller kanske är ute och cyklar?

Nu sitter jag i alla fall i soffan nerbäddad i en filt med laptoppen i knät. Nere framför mina fötter ligger Zantos och här bredvid mig i soffan ligger Pepsi.
Desutom går en av mina favoritfilmer på 4:an, Vid din sida.

I morgon ska jag åka och träna på morgonen. Efter det hoppas jag att det är fint väder så att man kan vara ute.
Kvällen kommer tillbringas på jobbet.

Så blir det.
 
Oj, fy.
Nu blir det sorgligt i filmen. Lipsill...

Nu ska jag i alla fall kolla klart på den.