Just my luck....
Tjolahopp i stugan!
Nu har jag allt tagit mig lite tid åt att skriva. Jag behöver skriva av mig. Detta är egentligen som en typ av dagbok. Jag skriver trotts allt om vad jag gör på dagarna, tråkig blaja. Ibland blir det lite mer spännande inlägg, några bilder då och då.
Jag skriver dock inte allting. Ibland kommer mina knasiga inlägg då mina känslor styr skrivandet, haha. Men det är inte allt för ofta. Ni hade nog inte orkat med att läsa om exakt alla mina tankar och funderingar.
Men idag blir det inte känslor och funderingar. Jag ska nämnligen berätta lite om min mitt senaste dygn.
Det har varit lite galet.
Min torsdag började med att jag hade en lång jobbdag framför mig. Jag skulle jovva 11.00-22.00 i special. Det börjar med att min buss inte dyker upp när jag ska åka till jobbet. Det fick bli nästa budd, så jag blev sen.
Sedan var det mycket, mycket på jobbet.
När klockan blev 22 var det fullt ös till omklädningsrummet. Jag bytta om fort som sjutton, jag skulle ju hinna med bussen som gick 22.15. Annars får jag vänta i 30 min.
Jag sprang till mejerit där jag tog ett mjölkpaket. Jag behövde mjölk. När jag väl kommer till kassan, är det världens segaste kunder framför mig. Men jag behövde min mjölk. Jag var sista kunden, ingen annan kassa öppen. SKIT.
Klockan blir 22.10. 22.13 är de helt klara och jag kna betala min ynka mjölk. Sedan rusar jag till bussen. Precis när jag komer ner till terminalen, åker alla bussarna. Den enda bussen som står kvar är 515. Det tar sketa lång tid på sig att åka in till stan, men bättre att åka buss än att sitta i terminalen och vänta.
När jag är framme vid Nisse centralen är jag väldigt törstig, så jag köper en kall god Pepsi Max, mumma! Å den var så god!
Sedan går jag snabbt till busshållplatsen vid nordstan där min buss ska gå. Jag ser den komma och så stannar den. Jag springer fram till dörren. Jag känner att ryggen börjar ta stryk nu efter allt springande, jag bär nämnligen runt på min träningsväska som väger en del. När jag är framme vid dörren knackar jag på rutan så att han ska öppna. Men då gör busschaffisen något väldigt puckat, han skiter fullständigt i mig och åker!
Hur sjutton kan man göra så? Det värsta är att jag vet att han verkligen såg mig. han hade väll en dålig dag, och det tar han ut på stackars osyldiga mig, suck...dagens samhälle!
Sedan går jag bort mot Brunnsparken med tunga steg. Så himmla typiskt!
När jag går mot busshållplatsen ska jag ta en kall god klunk från min pepsi, men så....
Jag tappar den. Nästan all kolsyra försvann. Min pepsi var förlorad, min dag var förstörd, mitt humör var bortblåst.
Jag får vänta på bussen i 15 min. Sedan åker jag hem till mig. Jag kommer hem och orkar inte göra mycket. Bara göra i ordning mig för natten. Sedan somnar jag som ett barn....
Jag reser mig upp ur sängen, halvt medvetande. Jag ser förmodligen ut som en zombie vid det är laget. Jag ser ingen rök, ingen eld. Vad sjutton är problemet?
Det ringer och ringer, aj mina öron!
Jag går till ytterdörren och kikar ut. Så ser jag att 7 andra gör samma sak i min uppgång.
"Öö...Vad händer? brinner det? Ska vi gå ut eller?"
"Jag vet inte, men det är nog bäst att gå ut" Säger en tjej som bor granne med mig.
Jag är fortfarande helt borta, inte riktigt vaken. Jag drar på mig leggings och en tjocktröja.
I hissen ner är det jag + 2 killar till. Vi ser verkligen inte levande ut.
Det ända jag säger är: "Fan också, typiskt"
"Typsikt" säger killarna i kör. Vi är inte så sugna på en brandövning inatt...
Utanför regnar det och det blåser. Folk väller ut ur byggnaden. Jag visste inte att så många bodde i samma hus som mig! Helt otorligt. Vi såg ut som en hel zombiefarm! hahaha...
Där ute stod vi i alla fall i 20 min, 20 min! Galet!
Sedan parkerar en Security bil på parkeringen. Han går in i svalen, öppnar upp ett litet skåp och trycker på en knapp. Sedan var det över. Så enkelt! Sedan väller allt folk in igen. Hissarna blir proppfulla, så jag tar trappan.
När jag kommer in, lägger jag mig i sängen med en gång. Jag kunde dock inte somna med en gång. Man var nästan uppe i varv pga det som hänt.
Sikken otursdag! Haha, himmla typiskt!
Men men, ibland måste man ha sådana dagar också :)
Idag har jag i alla fall jobbet 13.00-22, stängt special.
Sedan åkte jag hem till Hålanda. Här är jag nu :)
Mamma och pappa ska nämnligen iväg med motorcykelklubben i morgon så jag ska passa hundarna och huset i helgen. Skönt med bil :)
I morgon jobbar jag ett kort pass i kassan. på förmiddagen får jag se vad som händer.
Men nu ska jag göra en kopp gott te med honung och läsa min älskade bok Eclipse(3:e boken i Twilight-serien).
Nu har jag allt tagit mig lite tid åt att skriva. Jag behöver skriva av mig. Detta är egentligen som en typ av dagbok. Jag skriver trotts allt om vad jag gör på dagarna, tråkig blaja. Ibland blir det lite mer spännande inlägg, några bilder då och då.
Jag skriver dock inte allting. Ibland kommer mina knasiga inlägg då mina känslor styr skrivandet, haha. Men det är inte allt för ofta. Ni hade nog inte orkat med att läsa om exakt alla mina tankar och funderingar.
Men idag blir det inte känslor och funderingar. Jag ska nämnligen berätta lite om min mitt senaste dygn.
Det har varit lite galet.
Min torsdag började med att jag hade en lång jobbdag framför mig. Jag skulle jovva 11.00-22.00 i special. Det börjar med att min buss inte dyker upp när jag ska åka till jobbet. Det fick bli nästa budd, så jag blev sen.
Sedan var det mycket, mycket på jobbet.
När klockan blev 22 var det fullt ös till omklädningsrummet. Jag bytta om fort som sjutton, jag skulle ju hinna med bussen som gick 22.15. Annars får jag vänta i 30 min.
Jag sprang till mejerit där jag tog ett mjölkpaket. Jag behövde mjölk. När jag väl kommer till kassan, är det världens segaste kunder framför mig. Men jag behövde min mjölk. Jag var sista kunden, ingen annan kassa öppen. SKIT.
Klockan blir 22.10. 22.13 är de helt klara och jag kna betala min ynka mjölk. Sedan rusar jag till bussen. Precis när jag komer ner till terminalen, åker alla bussarna. Den enda bussen som står kvar är 515. Det tar sketa lång tid på sig att åka in till stan, men bättre att åka buss än att sitta i terminalen och vänta.
När jag är framme vid Nisse centralen är jag väldigt törstig, så jag köper en kall god Pepsi Max, mumma! Å den var så god!
Sedan går jag snabbt till busshållplatsen vid nordstan där min buss ska gå. Jag ser den komma och så stannar den. Jag springer fram till dörren. Jag känner att ryggen börjar ta stryk nu efter allt springande, jag bär nämnligen runt på min träningsväska som väger en del. När jag är framme vid dörren knackar jag på rutan så att han ska öppna. Men då gör busschaffisen något väldigt puckat, han skiter fullständigt i mig och åker!
"Vänta, nej! Va faaaan.Skit också"
Hur sjutton kan man göra så? Det värsta är att jag vet att han verkligen såg mig. han hade väll en dålig dag, och det tar han ut på stackars osyldiga mig, suck...dagens samhälle!
Sedan går jag bort mot Brunnsparken med tunga steg. Så himmla typiskt!
När jag går mot busshållplatsen ska jag ta en kall god klunk från min pepsi, men så....
"Dunk"
"Psshhhhhhhh"
......
"Psshhhhhhhh"
......
Jag tappar den. Nästan all kolsyra försvann. Min pepsi var förlorad, min dag var förstörd, mitt humör var bortblåst.
Jag får vänta på bussen i 15 min. Sedan åker jag hem till mig. Jag kommer hem och orkar inte göra mycket. Bara göra i ordning mig för natten. Sedan somnar jag som ett barn....
"Riiiiiiiinng!"
Klockan är 03:38. Jag vaknar upp av ett skärande ljud. Vad fasiken ä detta?! Sedan upptäcker jag det....mitt brandalarm. Jag reser mig upp ur sängen, halvt medvetande. Jag ser förmodligen ut som en zombie vid det är laget. Jag ser ingen rök, ingen eld. Vad sjutton är problemet?
Det ringer och ringer, aj mina öron!
Jag går till ytterdörren och kikar ut. Så ser jag att 7 andra gör samma sak i min uppgång.
"Öö...Vad händer? brinner det? Ska vi gå ut eller?"
"Jag vet inte, men det är nog bäst att gå ut" Säger en tjej som bor granne med mig.
Jag är fortfarande helt borta, inte riktigt vaken. Jag drar på mig leggings och en tjocktröja.
I hissen ner är det jag + 2 killar till. Vi ser verkligen inte levande ut.
Det ända jag säger är: "Fan också, typiskt"
"Typsikt" säger killarna i kör. Vi är inte så sugna på en brandövning inatt...
Utanför regnar det och det blåser. Folk väller ut ur byggnaden. Jag visste inte att så många bodde i samma hus som mig! Helt otorligt. Vi såg ut som en hel zombiefarm! hahaha...
Där ute stod vi i alla fall i 20 min, 20 min! Galet!
Sedan parkerar en Security bil på parkeringen. Han går in i svalen, öppnar upp ett litet skåp och trycker på en knapp. Sedan var det över. Så enkelt! Sedan väller allt folk in igen. Hissarna blir proppfulla, så jag tar trappan.
När jag kommer in, lägger jag mig i sängen med en gång. Jag kunde dock inte somna med en gång. Man var nästan uppe i varv pga det som hänt.
Sikken otursdag! Haha, himmla typiskt!
Men men, ibland måste man ha sådana dagar också :)
Idag har jag i alla fall jobbet 13.00-22, stängt special.
Sedan åkte jag hem till Hålanda. Här är jag nu :)
Mamma och pappa ska nämnligen iväg med motorcykelklubben i morgon så jag ska passa hundarna och huset i helgen. Skönt med bil :)
I morgon jobbar jag ett kort pass i kassan. på förmiddagen får jag se vad som händer.
Men nu ska jag göra en kopp gott te med honung och läsa min älskade bok Eclipse(3:e boken i Twilight-serien).
Sov gott
dröm härliga drömmar
Puss&Kram
Jessica
dröm härliga drömmar
Puss&Kram
Jessica
Kommentarer
Trackback
