Hej!

Jag har inte haft lust eller tid att sätta mig ner och blogga dessa dagarna som passerat.
Annars brukar jag blogga nästan alltid blogga på kvällen/natten.
Men nu när jag är här i Hålanda umgås vi hela tiden. V har kanske kollat på film, suttit vid uteplatsen och tagit ett glas vin, nattdopp, Ja lite allt möjligt. Då känner inte jag precis för att sätta mig framför datorn en längre stund :)

Jag kan ju börja att skriva om dicks begravning.
Det var den finaste begravning jag varit på. Jag har inte heller varit med om så mycket folk!
De fick ta fram extra stolar och sätta ändå från ingången.
Begravningen var inte kyrklig. De spelade låtar som familjen valt ut och låtar som var hans favoriter.
det är så det ska vara, så presonligt.
Det sv¨åraste ögonblicket var när hans föräldrar, syskon, fru och barn gick fram.
Den sorgen.
Barnen är 5 och 7 år gamla. Jag såg på dom, de förstod inte riktigt varför de la varsin ros på den stora kistan. De förstod nog inte att deras pappa låg där i, och att han aldrig skulle komma tillbaka.
Efter ett tag var det våran tur att gå fram. Det var mormor och morfar + hennes barn och barmbarn som gick fram tillsammans.

Dick var inte en släckting jag träffade ofta. Men när släckten har samlats så har han varit där.
Självklart känner jag sorg för Dick. Men det jobbigaste var att se de närmaste vara så ledsna. Man förstår nog inte hur tungt det är. Jag är ledsen för deras skull. För mamma och hennes kusiner som växt upp med honom.

Vi gick fram och la varsin ros på kistan. Så säger mormor "Detta är inte rättvist".
Det är det inte. Det är inte rätt att ens barn ska dö före sina föräldrar.

Resten av begravningen var upplagd med lite tal och låtar.
Sedan var det över.

På utsidan kändes allt bättre.
Jag gick fram till Agneta (mamman) och kramade om henne, länge.

Sedan åkte vi hem till ett par släcktingar i Floda.
Eftersom vi var så många kunde inte alla åka till Agneta och Rolf. Dot åkte bara syskonen och hans arbets kollegor som rest från Norge.
Vi andra var hos mammas kusin Jonna.
Det var riktigt trevligt. Skönt att prata om annat och även om begravningen.
Där var vi i några timmar. Sedan körde vi hemåt.

Morbor Mats och hans fru Maria åkte direkthem till Ystad, de kom upp till os söndag kväll för begravningen.
Men deras barn Rasmus och Anton stannade kvar. Så de är hos oss nu i några dagar :)

Jag valde som sagt att åka ut till Hålanda direkt när jag slutade jobba i söndags, då min semester började.
Ett mycket bra val enligt mig.
Det har varit så skönt att vara här. Idag är första dagen då det är lite sämre väder, annars har det varit toppen!
Jag har inte haft några speciella "tidsplaner", underbart! Min mobil har inte heller varit så delaktig.

Det passar mig bra, att ha  en sån här lugn första vecka.
Vi har badat mycket, ätit god mat och bara umgåts. Tid tillsammans är guld värt.



Igår åkte jag bort till stallet. Det var dags att ta en liten provtur med Tara.
Kändes konstigt att plocka fram stallkäderna igen. Äntligen!
När jag var framme var alla i stallet. Vissa hade jag inte träffat innan, men alla är mycket trevliga!
Innan jag började göra i ordning Tara, hjälpa jag dem med hagen. De ska nämnligen göra en ny hage. SÅ vi fixade med staketet och sånt.
Sedan gick jag in för att fixa i ordning pållen.
Sadla och tränsa gjorde jag som jag aldrig gjort annat. Sånt glömmar man ej :)
Sedan hoppade jag upp ute på gårdsplanen.
Jag fick rida på en stor äng som ligger utanför stallet.
Tara lydde tydligt på minsta lilla. Lugn mjuk och lite rund om magen. Rasen som hon är påminner om en svensk arbetshäst, lite kraftigare sorten.
När jag skrittat och travat runt lite var det dags för lite galopp.
Vilken galopp! Vilken känsla att galoppera över ängen.
Hur kunde jag sluta sluta med hästarna?
Men nu var det på´t igen!



Allt gick bra, och det fanns inga tvivel om att jag vill hjälpa henne med hästen.
Sedan när jag körde hem var det middag.

Nu orkar jag inte skriva mer, istället får ni lite bilder som vi tagit dessa dagarna.