Kom hem från träningen för en stund sedan.
Idag hade vi möte innan träningen. Jag blev vald till spelarrådet i år igen :) Snälla lagkamrater som väljer mig igen!

Det var en rolig träning, som alltid. Men jag gjorde illa min fot. Hellskotta...
Kände av det i början av träningen, och på förra träningen. Sedan idag när vi hade konditions övning i slutet, då sa det bara stop.
Så jag hoppade över sista övningen, sedan kändes det helt OK.
På vägen hem när jag körde kände jag hur det började göra lite mer ont, och när jag skulle hoppa ur bilen gjorde det sketa ont. Attans.
Den svullnade upp mer och mer. Men nu är den i alla fall lindad. Förmodligen har svullnaden gått ner i morgon. Är förmodligen en lätt stäckning.
Men det är så onödigt helt enkelt.




Men mitt blogg inlägg idag blir för övrigt ganska "djupt".
Jag var nämnligen på begravning idag.
Senaste begravningen jag var på var när Gunnilla på jobbet gick bort. Det var en väldigt jobbig begravning känlomässigt.
Begravningar får mig alltid att sväva iväg i tankarna. Man får lite lätt panik att hinna göra allt innan det blir försent.
Att verkligen hinna imgås ordentligt med alla nära och kära, att verkligen ta vara på den tiden tillsammans med dom.

Men kanske något händer i morgon, kanske om 20 år? Vi vet trotts allt aldrig när något kan hända.
"Carpe Diem" - fånga dagen.
 Det stämmer enligt mig till en viss del.
Vi borde ta vara på tiden mer, då pratar jag om tiden tillsammans med de som betyder något.
Det behöver inte vara något märkvärdigt.
Det räcker bara att säga något fint eller bara ringa ett enkelt telefon samtal.

Här kan man tyvärr inte skylla på "för lite tid". Man får ta sig tid, det blir det värt i slutändan.

Ordspråket "Man lever bara en gång" är så sant som det låter.
För min del innebär det att kanske våga lite mer än man gör. Ibland skadar det aldrig att säga eller göra vissa saker även om man egentligen inte vågar det. Men det kanske blir värt det i slutändan?
Hur härligt är det inte när en person kommer fram till dig och säger något positivt, det kan vara hur enkelt som helst.
Det kan förbättra den mest hemska dagen!

När jag tänkte på det kom jag in på spåret "framtiden".
Jag önskade att jag bara hade pengar så att jag kunde åka iväg NU. Bara bort, bort. Uppleva något nytt och spännande.

Inte så att jag inte trivs i livet där jag är nu. Men det har hänt en del under det året som gått, mycket förändringar. Så fort att jag inte riktigt har hängt med. 
Därför hade varit skönt att bara sticka och vara borta ett tag. Sedan kan jag komma hem och börja ta tag i saker och ting, plugga och allt sånt :)
Lättare sagt än gjort?

Men jag får jobba, jobba tills det blir dags att sticka. Vart och när vet jag inte ännu.
det är verkligen inte negativt att vara där jag är nu, jag trivs :) Alla nära & kära finns runt om mig och får mig att skratta och vara glad nästan ständigt!


Inte det "roligaste" inlägget. Men det finns säkert fler som kanske också känner nästan som mig i alla fall :)
Skönt att få skriva av sig lite...

Nu ska jag gå till min varma säng och läsa.
Sov sött och dröm härliga drömmar

Love Jessica