Det var inte så längesedan jag var hemma i Hålanda. Men nu till helgen åker jag inte hem.

Saknar min stora vovve.
Jag vill krama om honom. Den stora lurviga vacka hunden.
Jag vill ut och gå våra härliga promenader.

Sanningen är att jag är rädd att han glömmer.
Jag måste träffa honom ofta. Han får inte glömma mig.

Men jag är trotts allt i Hålanda nästan varje vecka. Varje gång jag kommer hem är han som en svans efter mig.

Min Zantos.