Häromdagen var jag ute och gick här i Partille.

Jag gick bort mot Jonsered.
Mitt under min promenad kom jag och tänka på hur mycket jag saknade Partille när vi flyttade till Hålanda. 

Eller egentligen hur mycket jag trodde jag saknade Partille.

Om ni har läst tidigare inlägg så förstår ni att jag trivs i Hålanda när jag är där.
Men det var en orhört stor omställning att flytta från huset i Partille till Hålanda. 

Jag kommer ihåg att jag saknade Partille. Att promenera med Zantos i Partille. Att gå upp till vännerna. 

Och nu sitter jag här i min säng. I min lägenhet i Partille.
Jag flyttade tillbaka tillslut. 
Äntligen skulle jag få gå runt i det lilla samhället igen.




Känns det bättre?
..... inte alls. 



Jag kan inte minnas att det var såhär att promenera här där jag går just i detta ögonblick. 
Vad är det som är fel? Vad är det för skillnad att gå på denna plats nu jämfört med sommaren innan vi flyttade?

När jag står utanför min port och ska slå in koden kryper nästan svaret fram.
Jag är på väg in i min svale, inte in på tomten på Björnekullaliden. 

Jag låser upp min dörr till min lägenhet, inte till dörren hem till mitt barndomshem.

När jag kommer in möts jag av ingenting. Musiken går på med en gång. Man vill ju inte ha det tyst och tråkigt. 
Det var absolut inte samma sak att gå in till hallen i gamla huset. 

Det är helt enkelt inte samma sak här längre. 
Partille är inte samma sak utan min familj. 
Egentligen är denna förort inget speciellt alls. Jag har mitt jobb, mina vänner och hobby här. 
Det är jätteskönt att ha det så nära. 
Men är det egentligen så speciellt som jag en gång fick för mig? 
Jag tror att jag bara skapade denna känsla på grund av gamla minnen. 
 
"Å nej, vi flyttar så lång bort. Hur kommer vi klar oss utan Partille!"

Min nästa lägenhet ska inte vara i Partille. Men jag kommer alltid bli glad när jag kommer hit och hälsar på.
Då kommer jag uppskatta allt det vanliga tråkiga.
Jag tror att det var bra att jag flyttade tillbaka. För att inse att det inte är så speciellt för mig som jag trodde.
Det är en helt vanlig förort som jag har växt upp i och skapat helt otroliga minnen i. Jag kunde inte haft en bättre uppväxt.
Men vi lever vidare. Jag bor i min lägenhet och mina föräldrar har uppfyllt sin dröm om ett hus på landet.
Jag är orhört lyckligt lottad att jag har en plats att åka till när jag vill.
En plats där ingenting är "som vanligt".
Många kvällar har jag helt plötsligt fått för mig att sticka ut till Hålanda, bort här ifrån.
Det är perfekt att kunna göra så. Det hade inte varit samma sak om de bott kvar.
Jag är förvånad att de flyttade så sent. Men det tog så många år att hitta huset som de ville ha.


Slutligen.
Det är inte Partille jag har saknat.

Men om exakt 1 vecka flyttar jag hem till Hålanda, jag längtar så otroligt mycket.
Då har jag semester i 3 veckor.
Självklart kommer jag vara i Partille några gånger eftersom jag har tillgång till bil när jag vill. Men det är 1346477865  gånger bättre att vakna upp i huset än i lägenheten.
Det är semester för mig.



Saknar.



Uppskattar.

Uppskattar

Uppskattar





Uppskatta tiden.