Tom.

Fan fan fan.
All energi försvann. Tomhet.

Jag blir nästan förbannad. Det kan vara så vansinnigt orättvist ibland.
Blir arg över att två människor skiljs på det sättet. Att en så god person försvinner.
Jag blir så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Men innerst inne på jag bara fruktansvärt ledsen.

All ilska och sorg tar all min energi.
Höll på att fixa och dona här hemma, telefonen ringer.

Och nu orkar jag inte fortsätta. Släpper det.
Ni ska ju alltid finnas där, så att man kan kika förbi. Som man gjorde när man var liten.

Ännu en begravning.



Nu kan du äntligen sluta kämpa och din oro är över, för du är i himmelen.
Hej då "extra farmor" Anna-Maria


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0